
Efter att ha spårat ganska länge hittade vi honom klockan 5 på eftermiddagen. Det var varmt och fuktigt. Han låg och sov i ett snår. Det första man lade märke till var hans vapen, stora och välbevarade. Vi hukade oss snabbt men det var för sent. Han hade märkt oss och den stora galten var borta på en sekund. Vi hörda hur han försvann i tätningen. Jean Luc hade nu drabbats av jaktfeber och ville ha just den galten. Vi smög sakta, sakta efter honom. Gräset var fortfarande fuktigt och vi kom närmare och närmare. Sedan såg vi honom plötsligt bakom en buske. Han var beredd. Vi la oss på mage och krälade mot honom. Vi behövde komma inom 70-80 meter. Galten var på helspänn och när han lyfte på huvudet kunde vi se hans stora betar.